Om mig och vad jag gör

Så nu vet du nog redan att jag är kvinna, svensk medborgare och att mina originalskrifter är skrivna på amerikansk engelska. Ett skäl till att jag skriver på engelska är att jag tycker om utmaningar och eftersom jag vill kunna förbättra min engelska, tycker jag om att göra det på detta vis. Jag skriver berättelser av olika slag, men jag tycker också om a skriva poesi och att uttrycka mig i andra former och media. Mina berättelser varierar i både stil och längd och alla är fiction, men I bakgrunden så finns det alltid något som anknyter till den verklighet vi lever i idag. Min poesi kan även den variera och är i än mer utsträckning verklighetsbaserad, även om det kanske inte verkar så vid en första anblick. All min poesi bygger på musikalitet; jag måste kunna känna att det finns en melodi, ett tonläge och en rytm som bär och orkar lyfta fram och förmedla den text och betydelse min poesi avser. Men jag gör också andra saker som jag hoppas att du är tillräckligt nyfiken och intresserad av att upptäcka. Bland andra märkliga saker om mig så är jag ordblind, vilket gör att jag har problem med stavning och grammatik. Emellertid så har jag andra som kontrollerar mina engelskpublicerade skrifter. Texter på svenska är det mesta jag själv som skriver utan någon hjälp, annan än de stavningsprogram som datavärlden numera kan erbjuda. I vilket fall som helst, så hoppas jag att du uppskattar den personliga genuina sidan av mig mer än perfekt stavning och grammatik. Jag är född 1951, har barn och är idag morfar, så jag har en livserfarenhet som sträcker sig en bit över två generationer. Min första fru dog tidigt, några månader innan vår dotter hade fyllt 4 år. Sex år senare träffade jag en annan kvinna och med tiden så flyttade vi ihop. Vi gifte oss 2005 och lever fortfarande ihop idag, men inte som ett lesbiskt par som man kanske skulle kunna tro. Min fru och jag är heterosexuella och vi har lärt oss att äktenskap inte bara är en sexuell företeelse. Den kärlek vi känner för varandra är något mycket mer.  Mitt skrivande startade sent och tog sin egentliga början då jag blev mycket dålig beroende på ”Gender Dysphoria” (Transsexualism) år 2002. Moderna datorers stavningsprogram gjorde det då möjligt för mig att skriva och jag ser ut att klara mig ganska bra. På den tiden när jag gick i skola så blev jag åsidosatt och lärare kallade mig dum på grund av min ordblindhet. Men i mitt vuxna liv har jag lärt mig två mycket viktiga saker. Ordblindhet har inget med dumhet att göra och att transsexualism inte har att göra med någon form av mental sjukdom, sinnesrubbning eller att vara pervers på något sätt. Det finns många ”transsexuella” människor som har kommit ut och satt upp hemsidor för att hjälpa andra genom att berätta deras historia och för att ge råd och stöd. Detta har hjälpt mig att överleva och jag skulle vilja tacka er alla för att ha delat med er av era erfarenheter och i många fall även ert privatliv. Även om jag inte tillnärmelsevis har besökt alla dessa hemsidor, så vet jag att dom räddar liv. Jag har lärt mig att det finns en mängd olika förståelse när det gäller transsexualism och att man inte ska jämföra hemsidor att vara sannare än andra. På samma sätt så ska man heller inte jämföra kvinnor eller män att vara genuinare än andra kvinnor eller män. Det finns inga rätt eller fel här, det viktiga är att finna en förståelse som fungerar för dig och som tillåter dig att vara dig själv och som gör det möjligt för dig att uppskatta andra att vara sig själva med. Med detta sagt, så är det inte säkert att du kommer att tycka om alla människor du möter och det är ok. Men att inte tycka om någon är inget skäl att förbjuda deras existens att få vara sig själva. Så länge som ingen skadar eller trakasserar någon annan, så har alla rätt till ett liv. Det finns mycket att vinna genom att lära känna en person, det handlar om kunskap och hitta sätt att umgås på som fungerar för båda parter. Genom att lära känna andra, så lär man känna sig själv så som det så vackert heter och att lära känna sig själv är inget man ska vara rädd för och söka undvika. Jag tror nämligen att det är nyckeln till både lycka och kärlek.  Jag tänker inte ta upp mer tid här att berätta min historia, istället så gör jag det genom mina skrifter. Berättelsen ”Behind Waves” är en sådan. En novell och emotionell resa som i mångt och mycket är baserad på min och min frus kamp att hålla ihop då jag bytte kön. Diktkortsserien ”Behind Waves” är ett annat sätt att lära känna mig. I en serie broschyrer, och artiklar försöker jag berätta om min förståelse av fenomenet transsexualism och hur det påverkar oss. Det mesta som finns skrivet om transsexualism är till för personen som avser byta kön eller fascinationen av könsbyten och könsrelaterad kirurgi. Eventuell maka/make, familj, släktingar, arbetskamrater, vänner och andra bekanta är väldigt åsidosatta, trots att deras känslor ofta kan liknas vid vad den transsexuelle upplever. På många sätt försöker jag påpeka dessa samband och dela med mig av mina erfarenheter. Att enbart avfärda dessa utsatta människors känslor som fobiska och avkräva omedelbar acceptans är ett allvarligt misstag som ingen tjänar på. Vad som i slutändan kommer att bli av mitt skrivande vet jag inte, jag tror det väldigt mycket kommer att bero på vilken respons jag får (om någon) och den tid jag kan ägna mig åt att hålla den här och mina andra hemsidor och bloggar uppdaterad och vid liv. I vilket fall som helst, så kommer jag att göra mitt bästa.

Li Sam: Det här är vad transsexualism egentligen handlar om RSMH artikel 4/2011 Riksförbundet för Social och Mental Hälsa Klicka på bilden för mer information Klicka här för att beställa tidningen — — — Across Borders Mångfald Rättvisa — Där vi möts — Klicka bilden för mer information om arrangemanget. Det första seminariet — Inbjudan / Broschyr —

Om mina berättelser Mitt skrivande är inte bara på skoj, det finns också en mer seriös sida av det hela. Skrivandet har varit en sorts terapi som har hjälpt mig förstå och lära om mitt sanna jag. Under mitt könsbyte har detta varit ett sätt för mig att stödja mina nära och kära. I en del berättelser så skiner i all tydlighet detta igenom, även om inga av mina berättelser är självbiografiska. Jag tycker istället om att skriva fantasi och sagoberättelser. För mig är dessa skriftstilar mer spännande och erbjuder obegränsade möjligheter att färglägga och göra en berättelse mer intressant och rolig att läsa. Men även om jag skriver fantasi, så finns det alltid någon koppling till den verklighet vi lever i och livet, att leva, någonstans mellan raderna. Om min poesi Inte alltid är det vi säger och samtalar om vad vi egentligen vill få fram. De ord vi skriver räcker heller inte alltid till och ibland spelar det ingen roll att ens försöka illustrera. När inga ord finns att uttrycka det vi vill, så kan en dikt många gånger visa vägen och föra vår talan. När avstånd känns för stora, så kan en dikt kan föra oss samman. En dikt kan vara det ljus vi ser i mörker, det ljus vi såg för länge sen; den trohetsring som band oss samman, den plats vi söker, den plats som är vårt hem. Att överföra känslor, att vidröra, att känna en själ Känslor är kraften som driver oss, den gör dig hel. En dikt talar inte om för oss, den känslor framför. Likt en dikt som berör oss, vi vår kärlek överför. En dikt kan knyta kärleksband åt oss, den lär oss se, Att kärlek inget fängelse är, dom banden oss frihet ge. Den poesi som jag står för kan ta sig flera uttryck och presenteras på flera olika sätt. Jag skriver i original på engelska, då det på något underligt sätt fungerar bäst för mig. Jag har några gånger försökt mig på att översätta några av mina dikter, men det har visat sig omöjligt. Kanske i en framtid någon annan kan översätta eller på annat sätt omvandla och förmedla mina dikters budskap på svenska. Min poesi har många bottnar som kan förstås och tolkas på många sätt. Införandet av diktkort ”Poem Cards” är ett sätt för mig att illustrativt delge mina tankar om en dikt, där jag också berättar hur dikten kom till och vad som låg bakom.